Förpackningsindustrin förändras för att ansluta sig till den cirkulära ekonomin. Och Europa leder vägen i denna strävan efter hållbara förpackningar. När Europeiska kommissionen arbetar för att harmonisera reglerna i sina 27 medlemsstater, hur kan du navigera i det föränderliga landskapet av förpackningsföreskrifter?
Frågan om plastförpackningsavfall har stått på dagordningen i Europa under en längre tid nu. För tillverkare - särskilt hållbara varor, mat och dryck, kosmetika och personlig vård, och förpackningsfilm - kan det vara en verklig utmaning att hålla sig uppdaterad. Men det är också en möjlighet att förnya sig och leda.
Det första man måste förstå är att EU-åtgärder inte alltid kommer i form av direkt reglering. Faktum är att det finns olika mekanismer som kan begränsa användningen av plast och tvinga tillverkare att anpassa sig med alternativa material. Låt oss titta på fyra av dessa som har störst inverkan på dina tillverkningsprocesser, börja med de senaste uppdateringarna om förpacknings- och förpackningsavfallsförordningen (PPWR).
Att navigera i kraven på återvunnet innehåll i EU:s förpackningsavfallsförordning
Direkt reglering är den tydligaste och minst flexibla mekanismen som används. Reglerna måste tillämpas enhetligt i hela EU. Detta gör det lättare för tillverkarna att hitta en enda lösning för hela regionen.
Reviderad förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) är fortfarande på förslagsstadiet [1]. Det syftar till att göra återvinningsbara förpackningar obligatoriska, med specifika mål för återvunnet innehåll senast 2030 och 2040 för återanvändningsbara, påfyllningsbara och märkning. 2030-målen inkluderar ett förbud mot engångsförpackningar på restauranger och kaféer och en ökning till 10% av återanvändningsvaror för takeaway.
De föreslagna förordningarna arbetar också för att lösa förvirring om vilka förpackningar som hör till vilken papperskorg. Alla förpackningar skulle behöva ha en etikett som anger vad den är gjord av och vart den ska gå i avfallsströmmen. Etiketter skulle också placeras på avfallsbehållare, med samma symboler som används i hela EU.
Detta förslag är för närvarande under övervägande och ett slutligt beslut förväntas i slutet av 2023 eller början av 2024. Tillämpningen skulle börja 12 månader efter det.
Den nya PPWR kommer att driva behovet av återvunnet innehåll. Beroende på applikation kan tillverkare överväga användning av mekaniskt eller kemiskt återvunnet innehåll. Behovet av den ena eller den andra källan kommer att drivas av mängden återvunnet innehåll som behövs och den slutliga prestandabalansen.
Direktivet om plastpolitik för engångsbruk
EU:s åtgärder mot engångsplast (SUP) kommer i form av ett direktiv. Direktiv är rättsakter som kräver att varje medlemsstat uppnår definierade mål - utan att diktera hur de gör det. Enskilda länder fattar sina egna beslut och lagar för att uppnå dem.
EU-direktivet om engångsplast [2] trädde i kraft 2019. Det syftar till att minska volymen och effekterna av de tio vanligaste plastföremålen som finns på europeiska stränder, inklusive förpackningar, förpackningar och mat- och dryckesbehållare.
Eftersom varje land har olika tillvägagångssätt kan det vara svårt att genomföra en enda EU-omfattande lösning. Till exempel varierar lagstiftningen om plastpåsar mycket per land. Vissa förbjuder dem, andra beskattar dem, och resten överväger fortfarande vilka åtgärder de ska vidta.
Plastförpackningsskatt i EU
År 2021 började EU ta ut avgifter från medlemsländerna [2] baserat på mängden icke-återvunnet plastförpackningsavfall de producerar. Deras bidrag beräknas till en skattesats på 0,80 euro per kilo. Detta kallas vanligtvis en plastskatt. EU har dock ingen direkt roll när det gäller att samla in skatter eller fastställa skattesatser.
Som svar på detta implementerar vissa länder sina egna plastskatter. Till exempel införde Spanien en skatt på 0,45 euro per kilo icke-återvunnen plast i år. Och i juli införde Nederländerna en skatt på engångskoppar och behållare.
Plastskatter varierar mycket. Vissa riktar sig till alla förpackningar, medan andra endast riktar sig till engångsplast. Vissa riktar sig specifikt till utländska plastprodukter. Dessutom finns det möjlighet till avgifter för förbränning eller deponering.
Efsas omvärdering av BPA-politiken
Den slutliga mekanismen som påverkar EU-omfattande plastpolitik är rekommendationer från Europeiska myndigheten för livsmedelsstandarder (EFSA). De utvärderade nyligen hälsoriskerna med bisfenol A (BPA) och utfärdade nya standarder [3] i april.
Det nya tolerabla dagliga intaget (TDI) av BPA är 20 000 gånger lägre än tidigare fastställt. Nu måste Europeiska kommissionen fastställa vilka förordningar eller direktiv som är nödvändiga för att skydda konsumenterna. En tidslinje för detta är ännu inte tillgänglig, men det kommer sannolikt att få betydande konsekvenser för tillverkarna.
Hur kan IMCD hjälpa dig att anpassa europeiska förpackningsregler?
Låter komplicerat? Oroa dig inte, vi är här för att hjälpa dig. Våra landsteam över hela Europa följer kontinuerligt utvecklingen av lokala förpackningsföreskrifter och regler för att ge dig råd och stöd. Genom att ta ett proaktivt tillvägagångssätt kan vi hjälpa dig att anpassa och anpassa dig till förnybara lösningar som är lämpliga i hela Europa. Vårt sortiment av hållbara förpackningar innehåller nyutvecklade material som hjälper dig att uppfylla föreskrifter och uppfylla mål, inklusive BPA-fria material och kemiskt återvunna livsmedelslösningar.
Referenser:
1. Generaldirektoratet för miljö (30/11/22). Förslag till översyn av EU:s lagstiftning om förpackningar och förpackningsavfall. Europeiska kommissionen
2. (02/07/19) Engångsplast . Europeiska kommissionen
3. (19/04/23). Omvärdering av riskerna för folkhälsan i samband med förekomsten av bisfenol A (BPA) i livsmedel. Efsa EU
Snabbfakta
Vad är EU:s förordning om förpackningsavfall?
EU:s förordning om förpackningsavfall hänvisar till en uppsättning rättsliga krav som syftar till att minska förpackningsavfallets miljöpåverkan. Det senaste förslaget, Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR), är utformat för att säkerställa att alla förpackningar på EU-marknaden är återvinningsbara senast 2030. Den fastställer specifika mål för återvunnet innehåll i förpackningsmaterial och inför åtgärder för att minska engångsförpackningar, förbättra märkningen för återvinning och öka användningen av återanvändbara och påfyllningsbara förpackningsalternativ. Denna förordning är en del av EU:s bredare strategi för övergång till en cirkulär ekonomi och minska plastavfallet.
Vad är EU:s plastskatt och hur påverkar den företagen?
År 2021 började EU debitera medlemsländerna baserat på mängden icke-återvunnet plastförpackningsavfall. Denna ”plastskatt” beräknas till 0,80 euro per kilo, vilket får vissa länder att införa egna skatter på icke-återvunnen plast för att uppmuntra återvinning och användning av alternativa material.