De viktigaste kriterierna för att utvärdera en kemikaliens inverkan på människor, hälsa och säkerhet

När vi arbetar inom den kemiska industrin hanterar vi farliga material varje dag. Vår roll som distributör är att förstå hur dessa kemikalier påverkar våra människor och vår planet och hjälpa våra kunder att välja rätt kemikalier för deras behov.

För att göra detta är det viktigt att förstå en kemikaliens tekniska användning och de farliga märkningarna för att säkerställa slutanvändarnas hälsa och säkerhet. Läs vidare för att ta reda på vilka kemiska bedömningar vi använder i våra rekommendationer om hållbara produkter och varför de är viktiga.

Att förstå märkning och klassificering av en kemikalie är avgörande för att kemikalien ska kunna användas av både arbetstagare och slutkonsumenter. Europeiska unionen använder till exempel CLP-förordningen, förkortning för klassificering, märkning och förpackning. Det säkerställer att farorna med en kemikalie tydligt kommuniceras till arbetstagare och slutkonsumenter. Våra experter tittar på faroangivelserna för de produkter vi erbjuder för att förstå etiketter som CMR 1, CMR 2, SVHC, ENV Chronic 1, ENV Chronic 2 och ENV Chronic 3/4.

Bedömningen av märkningsklassificeringarna ger en tydlig översikt över en kemikalie och gör det möjligt att fatta kritiska beslut för att skydda människors hälsa och miljön vid dess användning.

Endokrinstörande kemikalier (EDC) är ämnen som kan få dödliga hälsokonsekvenser för både människor och vilda djur. Enligt REACH kan hormonstörande ämnen identifieras som ämnen med stor oro eftersom de är kända för att orsaka cancer, mutationer och reproduktionstoxicitet. Syftet är att minska användningen av dem och i slutändan ersätta dem med säkrare alternativ.

Detta är farligt både för de arbetare som hanterar kemikalierna och för dem som stöter på det i slutanvändningen. När våra experter ger produktrekommendationer bedömer de om EDC finns och ger råd baserat på den tekniska användningen av den aktuella kemikalien.

Persistenta, bioackumulerande och toxiska (PBT) och persistenta, mobila och toxiska (PMT) kemikalier skapar utmaningar när det gäller människor, hälsa och säkerhet. Deras egenskaper gör dem extremt farliga. De innehåller ämnen som kan leva under långa perioder i miljön och har en hög potential att ackumuleras i biota. Dessa är särskilt oroande eftersom deras långsiktiga effekter sällan är förutsägbara. Dessutom kan de bryta igenom filter och motstå vattenbehandling, vilket gör det irreversibelt när det har förorenat en vattenkälla. När de väl har kommit in i miljön är exponeringen för dessa ämnen mycket svår att vända, även om utsläppen stoppas.

Det är därför de flesta föreskrifter, som REACH, kräver att användarna definierar och upprätthåller kemikaliens livscykel vid varje steg på vägen. Eftersom vatten är en så ovärderlig resurs för både vårt folk och planeten, är detta en viktig faktor vid kemiskt urval. Våra experter bedömer om PBT/PMT finns baserat på produktens säkerhetsdatablad.

En blandningsbedömningsfaktor (MAF) används för att bedöma riskerna för oavsiktliga blandningar av kemikalier. Detta syftar till att säkerställa att alla blandningar prioriterar hälsa och säkerhet för både människor och miljö. Grundidén är att den ”säkra” exponeringsnivån för en enskild kemikalie (dvs. exponeringen som inte förväntas orsaka någon skada) reduceras med en ytterligare osäkerhetsfaktor (MAF). MAF är således avsett att fungera som ett skyddsnät för att ta hänsyn till den totala toxiciteten hos de blandningar som kan uppstå vid exponering för en kemikalie tillsammans med andra kända och okända kemiska ämnen.

Som en del av den europeiska kemikaliestrategin diskuteras fortfarande det bästa värdet för MAF. Vi håller oss informerade och är beredda på införandet av MAF.

Människor och miljön utsätts i stor utsträckning för polymerer varje dag eftersom de är de viktigaste beståndsdelarna i plast. Förutom plast finns polymera ämnen i många andra material, produkter och applikationer, inklusive men inte begränsat till silikoner, beläggningar, färger, tvättmedel, hushålls- och hygienprodukter, jordbruksgödselmedel och avloppsrening, vilket ofta leder till direkta utsläpp i miljön.

Polymerer i sig är inte giftiga, även om många av dem är gjorda av hälsoskadliga monomerer. När de skärs, värms upp eller utsätts för UV-strålar kan de bli giftiga och släppa ut farliga biprodukter och ångor som kan vara skadliga för människor. Ändå finns det flera polymerer med hög produktion (såsom PS och PVC) som kan ha negativa effekter på människors hälsa, inklusive cancerframkallande effekter, och påverka organismer i miljön i nivåer av medel till hög oro. Därför anser Europeiska kommissionen att det inte finns tillräcklig kunskap om deras identitet, användningsområden, fysikaliska, kemiska och farliga egenskaper.

För närvarande är det oklart om polyolefiner som PET, PP, PA och PS behöver registreras, eftersom de har ett särskilt stort inflytande på miljöföroreningar genom mikroplast och nanoplast, men orsakar knappast några hälsoskador. För att göra saken mer komplicerad är registreringskravet för polyestrar osäkert. Trots detta kommer registreringen troligen att påbörjas under de kommande åren, och vi kommer att följa noga så att vi är beredda att kliva in.

Sammantaget öppnar dessa kriterier inte bara en dialog kring vikten av hälso- och säkerhetsöverväganden, utan de rör också nålen för hållbar materialanvändning.